Badsårsfeber: vibriobakterie i havet som infekterar sår

Vad är badsårsfeber?

Badsårsfeber är en infektion orsakad av bakterier ur släktet Vibrio, framför allt Vibrio vulnificus och Vibrio cholerae (icke-toxigena stammar). Bakterierna förekommer naturligt i marint och brackt vatten i hela världen och kräver varken sjuka djur eller föroreningar för att trivas. De ingår i havets normala bakterieflora.

I Sverige är Östersjön och västkustens varmare fjordar de vanligaste miljöerna. Folkhälsomyndigheten har sedan 2010-talet följt spridningen noggrant eftersom ett varmare klimat ökar bakterienivåerna under sensommaren, framför allt i Bottenviken och längs Östergötlands kust.

Hur smittas man?

Vibriobakterierna tar sig in i kroppen via öppna sår, skrubbsår, operationsärr, eksem eller sprickor i huden. Frisk, hel hud ger ett effektivt skydd och personer utan skador löper mycket liten risk att insjukna. Smitta sker alltså inte från person till person och du kan inte smittas av att dricka havsvatten i normala mängder.

Utöver hudsmitta kan man i sällsynta fall infekteras via intag av rå skaldjur, framför allt ostron, som filtrerar vatten och koncentrerar bakterier. Det är dock en separat smittväg och ger ett annat sjukdomsförlopp.

Vilka symptom ger badsårsfeber?

Symptomen uppträder snabbt, vanligtvis inom 12 till 72 timmar efter exponering. Infektionen startar vid såret och kan spridas längs huden med ett utseende som liknar rosfeber: klar avgränsning, rodnad som expanderar utåt, värme och svullnad.

Vanliga symptom:

• Rodnad, svullnad och värme kring såret som ökar snabbt
• Feber, ofta över 38,5 grader
• Smärta i det drabbade området, ibland oproportionerligt kraftig
• Blåsor eller vätskande sår i svårare fall
• Allmän sjukdomskänsla, frossa och muskelvärk

Vid allvarlig infektion kan bakterierna ta sig ut i blodbanan. Det kallas septikemi och är ett akut livshotande tillstånd som kräver sjukhusvård omedelbart.

Vilka är i riskzonen?

Friska vuxna med intakt hud har mycket liten risk att drabbas av allvarlig infektion. Riskgrupperna är tydligt avgränsade:

• Lever- och galljukdomar – Levern producerar proteiner som binder järn och hämmar bakterietillväxten. Vid leverskada fungerar inte detta försvar.
• Diabetes – Nedsatt cirkulation och immunsvar gör infektioner svårare att hantera.
• Nedsatt immunförsvar – Immunsuppressiv behandling, HIV eller cancer ökar risken för spridning.
• Järnöverskott – Hemokromatos och liknande tillstånd ger en järnrik miljö som gynnar Vibriobakterierna.
• Kronisk njursjukdom – Sämre utsöndring av toxiner förvärrar förlopp.

Tillhör du en riskgrupp bör du undvika att bada i havet med öppna sår, oavsett hur litet såret verkar vara.

Varför ökar risken på sommaren?

Vibriobakteriernas tillväxt accelererar markant när havstemperaturen överstiger 20 grader. Under Juli och Augusti, när Östersjön är som varmast, kan bakteriekoncentrationen i kustvattnet vara hundra gånger högre än i maj. Södra Östersjön, Bottenviken och Västerhavet uppnår regelbundet 20 till 25 grader under sensommaren.

Klimatförändringarna förlänger perioden med varmt havsvatten och ökar därmed risken för badsårsfeber. Folkhälsomyndigheten bedömer att antalet fall i Sverige kommer att öka gradvis under kommande decennier.

Hur behandlas badsårsfeber?

Badsårsfeber behandlas med antibiotika. Tidig behandling är avgörande: vid en snabbt spridande infektion med feber ska du söka akutvård samma dag, inte vänta till nästa dag. Ju snabbare antibiotika sätts in, desto bättre prognos.

På akuten behandlas mild till måttlig infektion vanligtvis med perorala antibiotika, till exempel doxycyklin eller ett fluorokinolon. Svårare fall med septicemi kräver intravenöst bredspektrum-antibiotika och intensivvård.

Rengör såret grundligt med rent vatten och täck det med ett vattentätt förband om du badar med ett skrubbsår. Det minskar risken men ersätter inte att låta såret läka klart innan du badar i havet.

Hur skyddar du dig?

Den enklaste och effektivaste åtgärden är att inte bada i havet med öppna sår. Det gäller framför allt under juli och augusti när vattentemperaturen är som högst.

Konkreta råd:

• Låt sår, skrubbsår och ärr läka klart innan du badar i salt- eller brackvattnet
• Täck sår med vattentäta förband om du badar, och byt förband direkt efter badet
• Skölj av huden med sötvatten direkt efter ett havsbad
• Tillhör du en riskgrupp: rådfråga din läkare om du är osäker
• Undvik att äta rå eller otillräckligt upphettade skaldjur om du tillhör en riskgrupp

När ska du söka vård?

Sök akutvård direkt om ett sår som exponerades för havsvatten börjar röda sig snabbt och sprider sig, om du får feber över 38 grader i kombination med svullnad kring ett sår, eller om smärtan är oproportionerligt kraftig jämfört med hur såret ser ut. Berätta alltid för läkaren att du badat i havet.

Ring 1177 om du är osäker. Vid kraftig försämring eller om personen verkar allmänpåverkad ring 112.

Är badsårsfeber vanligt i Sverige?

Antalet bekräftade fall är litet men har ökat. Folkhälsomyndigheten rapporterar ett tiotal fall per år med känt samband till bad i svenska vatten, men mörkertalet är sannolikt stort eftersom milda infektioner sällan odlas och diagnosticeras korrekt. De flesta fall rapporteras från Östersjökusten i juli och augusti.

Har du fått en hudinfektion efter ett bad och misstänker badsårsfeber, kontakta infektionskliniken på ditt närmaste sjukhus så att bakterien kan odlas och diagnosen bekräftas. Det bidrar till bättre statistik och ger rätt antibiotikabehandling.

Skillnaden mot badklåda och manetsticka

Badsårsfeber, badklåda och manetstickor ger alla hudsymptom efter bad men har helt olika orsaker. Badklåda orsakas av parasitlarver och ger kliande prickar på hud som var i kontakt med vattnet. Manetstickor ger omedelbar brännande smärta längs strimma-mönstrade kontaktytor. Badsårsfeber ger däremot en lokal infektion centrerad kring ett befintligt sår, med tydlig rodnad, svullnad och feber som eskalerar över timmar till dagar.

Uppstår symptomen utan befintligt sår och utan feber är det mer sannolikt badklåda eller en annan reaktion. Vid osäkerhet och feber: sök alltid vård.